onsdag 17 januari 2018

Torimorgon

Av någon anledning fick jag för mig att lyssna på en gammal Tori Amos-skiva, From the Choirgirl Hotel, den är så mörk och sorglig men hjälp vad längesen jag lyssnade på den! I en annan tid satt jag i mitt röd- och svartmålade rum och tänkte djupa dystra tankar (?), tecknade porträtt av olika musiker, lärde mig spela gitarr och drömde om stjärnhimlen. Jag ser på Wikipedia att Tori har släppt sex skivor sen jag mer eller mindre slutade lyssna på henne, hon är ju för härlig men så himla knäpp, en av hennes nyare skivor heter Unrepentant Geraldines, vad betyder ens det? 


Förutom den här härliga nostalgitrippen funderar jag på om jag borde klippa mig igen, igår när mitt hår hade torkat efter duschen såg jag ut ungefär som Kristina Lugn - inget ont om henne, men hennes frisyr är en bit ifrån mitt hårideal - kanske ett tecken på att något borde hända? En annan sak jag borde ta tag i är att byta vårdcentral (snark) eftersom jag fortfarande är skriven i Gamlestan som ligger lite väl långt bort, samt boka en tid för att någon ska titta på min högra axel som jag nu har haft ont i nästan ett år... 

Men vi får se. Man ska ha något att göra i februari också.
 

tisdag 16 januari 2018

Vitt och blött

Vinden viner där ute, det smattrar mot rutorna men marken är alldeles vit. Det är lätt att glömma att snön brukar dyka upp här först i januari/februari, precis när man har vant sig vid att det är en ganska torr vinter. Jag saknar snön, men den är mittemellanvarianten där det mest är snöblandat regn är jag inte så förtjust i. Tänker till och med att jag faktiskt inte orkar cykla till jobbet idag, kränga på och av blöta cykelkläder samtidigt som jag ska lära upp en ny vikarie, blöta kläder hängandes i hela lilla kontorsutrymmet. 

Jag läste någonstans att gårdagen var "årets deppigaste dag". Är det för att många är panka den här tiden på året, och att det fortfarande är många dagar tills lönen kommer? Plus mörkret, efter-julen-deppen osv. Ok, jag kan kanske förstå varför. Jag tycker mest att det känns som om jag nu försöker konservera all min energi, den lilla som finns kvar, och att jag är försiktig med att portionera ut den på saker som inte känns så viktiga. Typ cykla till jobbet i snöblandat regn.

söndag 14 januari 2018

Ingen cynism i januari

Jag blev tvungen att ta en paus mitt i Hanya Yanagiharas roman The People in the Trees, den gjorde mig så nedtyngd på något sätt. Trots att A Little Life egentligen är sorgligare, känns The People in the Trees mer cynisk, och januari är för mig inte någon tid för cynism. Jag började istället med Antal Szerbs Resa i månljus, en ungersk klassiker från 1937 som handlar om ett ungt par på bröllopsresa i Italien. Den verkar väldigt fin!


Igår städade vi hela lägenheten, det såg ut som ett gigantiskt tonårsrum med grejor överallt (en tom pizzakartongsplastpåse, en playstationratt osv. osv.), tror inte att vi har städat ordentligt sen i jul. Idag har vi flyttat runt några tavlor och hängt upp tavlan Cyklisten fick av mig i födelsedagspresent i höstas. Sådana små förändringar kan verkligen ändra hela känslan i ett rum!  

På jobbet börjar allt dra igång så småningom, det här är egentligen en väldigt lugn period, men vid horisonten nalkas lite olika författarevenemang och precis just nu känns det som om jag är i fas med det som behöver göras. Men med det inte sagt att jag känner mig energisk direkt, det är nästan lite skönt att det inte händer så mycket i butiken för tillfället.

Förresten är jag lite sur över att jag redan har skrivit in alla viktiga och roliga grejor i min kalender, för det här hade annars varit en perfekt period för planering. Det riktigt kliar i fingrarna efter att få planera något. I brist på annat kanske jag får planera packlistan inför resan till Jeppis om några veckor...

onsdag 27 december 2017

Dan efter dan efter...

Jag tänker att det är väl dumt, två samma dag? Samtidigt, var det så här det var innan jag började jobba heltid, att jag faktiskt hann tänka och reflektera där emellan och skriva blogginlägg? Att det helt enkelt är därför det inte blir så ofta nu för tiden? Också, att jag inte vet om folk läser bloggar längre. Jag själv är däremot för tillfället inne i en bloggläsarperiod, kanske för att jag inte riktigt orkar scrolla genom instaflödet.

Den här julen har varit lugn och skön. Det enda jag har behövt är frånvaro av människor efter att ha tipsat cirka sjuttontusen personer om vad de ska ge sina släktingar och vänner i julklapp. Bara häng med Cyklisten, mat, choklad, böcker och filmer. Man lägger på t.ex. The Odyssey från 1997 och pausar efter en timme för att man är tvungen att sova i en kvart. Sen vaknar man, kokar lite kaffe och pratar om livet. 

Att jag blev förkyld dagen efter julafton efter att ha hållit mig frisk hela hösten kom knappast som någon överraskning, men som tur gick det att stanna hemma från jobbet en dag till. Sen väntar några ynka timmar jobb på fredag, och så är jag ledig i ytterligare tre dagar. 

Idag har jag sovit lite, kollat på tre avsnitt av The Crown säsong 2 (så genialisk scen när drottningen får sitt hår klippt, har ni sett det vet ni säkert vad jag menar), läst i Philip Pullmans The Book of Dust, och surfat lite. Pullman, förresten. Herregud vad bra han är! Det var så längesen jag läste His Dark Materials-trilogin att jag hade glömt hans kvicka formuleringar och fantastiska sätt att inte berätta för mycket, utan faktiskt gestalta istället för att beskriva. Fick tips om att hela trilogin finns i nytryck på engelska med omslag av samma illustratör som har illustrerat The Book of Dust. Jag kan ana ett besök på Science Fiction-bokhandeln inom kort...


Ännu ett år


Vardag 

I år har jag kommit in i sköna vardagsrutiner, det beror kanske delvis på mer humana arbetstider, men säkert också för att jag har trivts så bra på jobbet. Det känns på något sätt mer som att jag har ett "riktigt jobb", kanske för att jag jobbar inne i stan och ser mer av andra människor som också är mitt i sin vardag (till skillnad från semesterfamiljerna och businessmänniskorna som dominerade flygplatsen)?

En annan osexig vardagsgrej som flyter på: matlagning, veckoplanering och handlande av mat, strukturer som gör att jag slipper stå i mataffären klockan fem en tisdag med lågt blodsocker och försöka komma på vad vi ska äta.


Fest

Så många saker det har varit att fira i år! Två bröllop och två jämna födelsedagar, plus allt möjligt smått och gott där emellan. Vänner har förlovat sig och fått barn, och det händer så mycket att jag inte ens har hunnit träffa alla nya familjer ännu, så konstigt. Men också något att se fram emot under det kommande året.


Borta bra 

I år har det blivit ovanligt många resor, även om två av dem gick till Finland. Förutom Finland så var jag en sväng i Österrike i början av juni tillsammans med Cyklisten på en weekendresa med anledning av att han var där på jobb. I september var vi en vecka i norra Spanien, en resa som vi hade planerat ganska länge och som liksom var Cyklistens födelsedagspresent-/firande. På något sätt har jag på känn att det inte blir lika mycket resande i år, i alla fall inte utomlands. Jag har liksom inget emot att resor blir ett lite lyxigt inslag i livet, något att drömma om. Sen var vi också på en veckas cykeltur i norra Danmark, den resan började lite usligt med att vi båda var förkylda och sov dåligt och hade motvind, men slutade som tur på topp!


Men hemma bäst 

Eller? Jo, men faktiskt har jag varit väldigt mycket hemma. Känns som om jag blir mer och mer av en hemmagris, jag tycker om att pyssla runt här med ett och annat. Kanske träffa lite vänner på kvällen och dricka öl, men dagtid - så skönt att vara hemma. Det hänger säkert ihop med att jobba heltid och bo tillsammans med den man är ihop med. 


Besvikelsen

Vad hände med sommarvärmen? Det är sjukt tröttsamt att gnälla på vädret, men även om jag är glad och nöjd över sommarsemestern kan jag ändå inte låta bli att vara lite ledsen över att jag aldrig fick den där riktiga sommarkänslan. Faktiskt. Och det gjorde också att jag kände mig extra ledsen i augusti över att sommaren var över för den kom ju aldrig? Att jag knappt simmade alls i år känns också som ett nederlag.


Vad händer 2018?

Det är konstigt, för samtidigt som jag älskar att planera och skriva in saker i kalendern tycker jag att det är skönt att det kommande året inte är så värst planerat ännu. Det känns lite som om vad som helst skulle kunna hända. Det enda som är lite vagt planerat är att vi inte ska flänga runt så mycket i sommar utan försöka hålla oss uppe i norr, både på den svenska och den finländska sidan. Jag är dock väldigt nöjd över 2017, det kändes som ett år av balans och lugn och många roliga projekt!

torsdag 21 december 2017

Böckerna 2017

Året är ju inte slut än, men vem vet om jag orkar klämma ur mig så många blogginlägg under julledigheten? Jag lär däremot hinna läsa ett par böcker till innan nyår misstänker jag, men kvalar de in här får de nog ett separat inlägg. 
Antal lästa böcker: 78
Antal svenska böcker: 26
Antal engelska böcker: 52
Antal ljudböcker: 15

 
Överraskningen: Jag började läsa feelgood! Först med anledning av att Emmy Abrahamson som har skrivit Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske gästade mitt jobb. Jag upptäckte till min stora förvåning att det var väldigt kul att läsa sarkastiska och roliga romaner. Lägg sedan till Mhairi McFarlanes Who's That Girl, och Sophie Kinsellas My (Not So) Perfect Life så kan man väl säga att tre är en trend. Jag har en härlig kollega som verkligen är expert på smart brittisk feelgood/chicklit och hittills har tipsen inte slagit fel! Mina fördomar sade mig att det skulle vara mest kärlekstjafs, men faktum är att nästan alla böcker jag har läst hittills i genren handlar om kvinnliga huvudpersoner i 30-årsåldern som har någon form av identitetskris, ofta kopplad till sin yrkesroll och försöken att realisera sina gamla drömmar. Eeeeh, igenkänning där kanske?



Nyheten: Jag började lyssna på ljudbok! Jag läser så klart fortfarande precis som vanligt, men har märkt att det här är ett ypperligt sätt för mig att ta mig an böcker som jag annars hade prioriterat ner. Mycket lyssning för jobbet blir det, faktiskt nästan bara spänning och feelgood, och det har uppenbarligen öppnat mina ögon för nya genrer.

Nådde inte förväntningarna: Madeleine Bäck, Vattnet drar, absolut välskriven ungdomsrysare/fantasy men på något sätt lite utan riktning? Naomi Aldermans The Power lämnade mig mest med en känsla av... meh. Tana Frenchs The Trespasser var tyvärr också en besvikelse.

Bästa facklitteraturen: Magnus Västerbro, Pestens år, Amy Liptrot, The Outrun, Marcus Stenbergs Jag har inte råd



Bästa ljudboken: Svårt att välja, men kanske Sara Bergmark Elfgrens Norra Latin. Det var en väldigt bra uppläsare (Nina Zanjani), och jag tycker ju att det är väldigt mysigt att lyssna på böcker som är lite småkusliga.

Kampen: Annie Proulxs tegelsten om timmermän i Kanada, herregud vad länge jag läste den. En bra roman men väldigt seg uppstart.

Bästa romanerna: Paul Austers 4 3 2 1, och som så många andra också tycker, Hanya Yanagiharas A Little Life. Men också Noah Hawleys Before the Fall, den var så snyggt konstruerad utan att kännas konstruerad, välskriven, smart och spännande med intressanta karaktärer. Colson Whiteheads The Underground Railroad var också väldigt bra, samt även Graham Swifts Mothering Sunday. Svårt att välja i år faktiskt, så många bra böcker!



Bästa spänningen: Lisa Jewells senaste bok Then She Was Gone var mycket spännande, jag tycker om kombinationen av roman/thriller och den här var faktiskt snäppet mer skruvad än hennes tidigare böcker. Keep them coming! Karin Slaughters Pretty Girls, herregud så sjuk men också så sjukt spännande.



Bubblare/lättläst men välskriven avkoppling: Maggie O'Farrell, Det måste vara här, Jessica Shattuck, Kvinnorna på slottet, Mary McCarthy, The Group, Joakim Palmkvist, Hur man löser ett spaningsmord

söndag 17 december 2017

Ingen jul utan rök

Äntligen har jag haft tid att julstöka! Förra helgen tillbringades i Umeå, och helgen innan jobbade jag, så jag hade verkligen inte hunnit med något annat än att ställa upp en stackars adventsljusstake i fönstret.

Nu har hela lägenheten städats, juldukar och ljuslyktor plockats fram, en julgran står och väntar på balkongen och jag har för första gången i mitt vuxna liv gjort eget julgodis. Ni hör ju! Det är nästan så man blir lite illamående av den höga mysfaktorn. Jag lyckades dessutom övertala Cyklisten om att se på en av mina favoritfilmen (som jag dessutom tänker på som en julfilm, även om den bara innehåller pyttelite jul), Smoke från 1995 med manus av Paul Auster.


Nu väntar en hektisk sexdagarsvecka med galna julklappskunder, det är som tur jätteroligt men också helt utmattande, så jag håller tummarna för att ingen av mina vikarier ska bli sjuk utan att jag sen ska få vara julledig i hela fyra dagar. Låter inte som särskilt länge, jag vet, men efter fem (?) år inom handeln har jag blivit så pass van vid att julen inte innebär jullov att det faktiskt känns riktigt okej.