tisdag 18 april 2017

Vardagar/vårdagar


För några veckor sen var det fyra år sen jag och Cyklisten blev ihop, det känns både rimligt och märkligt på samma gång. På sätt och vis känns det som evigheter sen den där kvällen då jag hade Johanna på besök och vi tog vagnen till svartklubben i Majorna. Kanske för att det var som ett annat liv, jag hade bara jobbat i ungefär ett halvår och var liksom i startgroparna för livet efter studietiden. 

På samma gång är det så klart också underligt att tänka sig att vi inte skulle känna varandra, jag undrar vad jag hade haft för liv då? Jag tänker mig att det kanske hade sett rätt så lika ut, jag har aldrig varit någon som gör upp särskilt storslagna tioårsplaner utan låter hellre livet hända (hoppas att det inte är så passivt som det låter). Jag tänker liksom att olika situationer uppstår och att det är ur dem jag tänker framåt snarare än att jag gör upp en plan som jag sedan vill följa oavsett vad. Och om man tänker så är det ju faktiskt möjligt att jag hade haft ett helt annat liv än nu. Svindlande tanke, och inte helt orelaterad till att jag fortfarande läser Paul Austers 4 3 2 1 där samma huvudperson har fyra parallella liv. För att förtydliga menar jag så klart inte att jag önskar att vi inte hade träffats, hehe.

Bilderna här ovanför uppifrån och ner:
- Jag bor på en kulle som allt som oftast är det första som möter dimman som rullar in från havet, och trots att det går att drömma om olika platser man skulle vilja bo på måste jag säga att jag älskar denna kulle! Min kära mor kanske minns att jag försökte övertala henne om att vi borde anlägga en kulle på vår platta österbottniska gård en gång i tiden? Inte så dumt att ha hamnat mitt uppe på en till slut.
- Vi firade så klart fyraårsdagen mitt i trötta mars med middag och sjukt goda drinkar på ett ställe i Majorna som har en gin&tonic-meny. Gott!
- Dagen efter när man känner sig lite sliten händer det att vi cyklar till en pizzeria och sen andaktsfullt äter pizzorna i soffan framför en riktigt dålig film. 

torsdag 13 april 2017

Ledigheten

Med reservation för att det alltid finns en risk att jag behöver hoppa in på jobbet om någon blir sjuk: nu har jag påskledigt i fyra dagar! Det hör inte till vanligheterna, men i och med att jag numera jobbar inne i stan händer det att vi har kortare öppettider vilket innebär att folk behöver få ihop sina timmar medan jag kan lägga mina kontorstimmar på andra dagar. Jag jublar och har noll planer för dessa fyra dagar av oändlighet som sträcker ut sig framför mig. Det som står på listan är:

Chokladägg
Bokhög
Tvätta fönster
Träffa vänner
Dricka öl

Tror inte att det var så mycket mer än så. Glad påsk!

tisdag 11 april 2017

Vårlistan!







































Har våren börjat som du tänkt dig?

Det har den! Den drog igång med buller och bång (lovar att inte rimma mer än så) och nu är det verkligen fem före att allt slår ut i naturen. 

Hur såg ditt liv ut förra våren?

Precis den här tiden hade jag och Cyklisten inflyttningsfest, men i övrigt har jag för mig att jag var väldigt trött, stressad och omotiverad på jobbet. Känns inte som någon jätterolig vår faktiskt. Det positiva var att jag började vara ute och jogga för att stresshantera vilket jag också har jag fortsatt med, så något gott kom ur den tiden också.

Vem/vad är din vårförälskelse?

Mina små fröbebisar! Rädisorna som sticker upp sina spröt ur jorden och rucolan som dök upp bara två dygn efter att jag sådde fröna. Jag blir så lycklig av detta småskaliga odlande. 



Har du något vårprojekt?

Förutom odlingen (låter som om jag hade flera tunnland med odlad mark) har jag för tillfället bestämt mig för att inte kolla instagram under vardagarna. Det kanske inte riktigt kan kallas för ett projekt, men jag känner att jag behöver pausa mitt intag av sociala medier. Det har funkat bra hittills och jag saknar det nästan inte alls. På helgerna får jag sedan frossa, och det här är alltså helt självvalt och bara ett sätt för mig att inte fylla min tillvaro varje sekund med intryck utifrån. 




Har du några särskilda vårplaner?

Det har jag! Jag och Cyklisten ska upp till Stockholm en helg och hänga med kompisar och familj, senast jag var uppe hann blev jag sjuk så det blev inte så mycket syskonbarnshäng, men det tänker jag ta igen med råge. Sen viskas det om att jag eventuellt ska få följa med Cyklisten på en jobbresa i Europa, men eftersom jag tycker att det låter så ofantligt generöst så tror jag inte det förrän jag ser det. Här närmast ska jag göra nada under påsken då jag faktiskt är ledig i fyra dagar (!), det ser jag också fram emot.

måndag 10 april 2017

Hur man reagerar

Den senaste tiden har det i bloggar och sociala medier förekommit irritation över när människor som inte är direkt berörda av tragedier försöker vinkla det personligt, t.ex. genom att säga att de hade tänkt besöka x eller y men ångrade sig, eller att de befann sig på z dagen innan. Jag kan förstå irritationen om det handlar om någon som använder en tragedi för att framhålla sig själv, det tycker jag också är osmakligt, självklart är det mycket värre för dem som är direkt drabbade. 

Men jag kan också förstå reaktionen, för är det inte så vi gör när vi försöker begripa något fruktansvärt? Genom insikten att det faktiskt hade kunnat drabba oss - vi är chockade och tacksamma över att vi skonades samtidigt som vi känner sorg över dem som har drabbats. Jag tänker att det är komplicerade känslor, kanske handlar det snarare om att sociala medier inte är det bästa forumet för alla att bearbeta chockartade upplevelser i, jag vet inte.

Glad blir jag i alla fall av att vakna upp till nyheten om att Sannfinländarna har backat 25% ute i kommunerna och att De Gröna gjorde sitt bästa val hittills. På något sätt ska det gå att befinna sig i världen den här veckan också, trots allt som har hänt.

 

tisdag 4 april 2017

Små frön som gror

Jag undrar varför jag alltid blir så förvånad över att det är mycket att göra när det är vår då det alltid är så. Kanske så att nästan alla helger framöver är fullplanerade, eller inte riktigt, men ni vet den där känslan när man inser att det finns EN dag under hela våren då man inte har planer? Det går ju inte att motstå då det händer så många roliga saker och efter en seg vinter törstar man efter att det ska hända någonting. 

Vad händer mer? Jo, mina gröna fingrar vet inga gränser, så känns det i alla fall trots att jag misstänker att vår ljusa lägenhet snarare är orsaken till min odlingsiver eftersom allt växer så det knakar. Möjligen är detta något som jag har ärvt och lärt mig av min mor, men så fort vårljuset kommer fram numera är det som om jag flyger upp ur soffan och gormar ODLA ODLA VAD SKA VI ODLA TROR DU ATT DET FINNS FRÖN PÅ WILLYS och nej det gör det så klart inte, men nu har jag sått sallat, rucola, rädisor, thaibasilika och... det var väl typ det. Sådde fröna i söndags och redan idag går det att se något smått och grönt som tittar upp ur jorden. 

Den här dagen har gått så fort, den började med att jag satt med en trög dator på jobbet och sedan pratade med IT-support i över en timme medan tiden rann mellan fingrarna för allt det där andra som jag egentligen borde ha gjort hann jag ju inte alls med. Sen cyklade jag via bibban och hämtade en bok som Cyklisten hade reserverat i mitt namn, joggade en vända och lagade sjukt god mat (purjolöksplättar med persilja och kanel, koriander och annat gott i) och det var den dagen. Hyfsat för att vara en tisdag ändå.

 

fredag 31 mars 2017

Vad jag läser och har läst

Jag är inne i ett trevligt läsflow just nu, har förutom all jobbläsning börjat hänga lite mer på biblioteket och plockat hem diverse intressanta titlar. Här är ett urval av det jag har läst på sistone:

Paul Auster - 4 3 2 1

Den här har jag hållit på med ett tag men så är den också runt 800 sidor lång. Jag läser den bara innan jag ska lägga mig, så det tar sin tid, men nu är jag faktiskt mer än halvvägs. Och jag tycker att den är lysande. Ibland får jag känslan av att det här är BOKEN, och att Auster inte kommer att skriva något mer efter den, så full är den av Austeriana. Det hade säkert tagit ett helt liv att genomföra en analys av den, men den känns verkligen som en nyckelroman i hans författarskap eftersom den också handlar om en skrivande huvudperson och hans litterära utveckling. Jag kommer nog att sakna den när den är utläst.
Megan Abbott - You Will Know Me

Det här är något så fantastiskt som en thriller som handlar om gymnastik! Varför inte fler författare skriver om gymnastik förstår jag inte, för det finns mängder av spännande teman i ämnet: kropp, flickskap, kvinnlighet, kontroll, njutning... Megan Abbott är så bra på att skriva om det mörker som finns inuti unga tjejer och som döljer sig bakom den oskyldiga ytan som omgivningen projicerar på dem. Fler gymnastikthrillers åt folket (=mig)!
Emma Flint - Little Deaths

Den här boken håller jag på med just nu, är ungefär halvvägs. Väldigt välskriven spänningsroman som utspelar sig i 1960-talets New York och kretsar kring en ensamstående mamma vars två små barn försvinner från hennes hem. Ibland får man se världen från hennes (opålitliga?) perspektiv, ibland från en ung karriärshungrig journalists perspektiv. Huvudpersonen Ruth blir föremål för de manliga karaktärernas kvinnohat och alla har bestämt sig för att det är hon som är skyldig till barnens försvinnande. Obehaglig läsning men samtidigt väldigt spännande, och jag anar att saker och ting inte är riktigt som man tror. 



 





Det har blivit en hel rad thrillers den senaste tiden, annat jag har läst är The Axeman's Jazz av Ray Celestin som var bra men mycket mera av en mysdeckare än jag hade önskat och förväntat mig, och Pretty Girls av Karin Slaughter som jag gillade väldigt mycket. Det var en lättläst och otäck bladvändare men skriven med en skarp iakttagelseförmåga. Och trots att den var rätt äcklig på sina ställen upplevde jag det inte som ett Keplerskt självändamål, utan det fanns faktiskt en poäng med de otäcka beskrivningarna. 

Vad är era bästa tips just nu? Kanske en fråga som slängs ut i ett obesvarat vakuum, men jag tar gärna emot alla rekommendationer!

fredag 24 mars 2017

Snörvel

Okej, så Stockholmsbesöket blev något avklippt på grund av att jag blev sjuk och åkte hem en halv dag tidigare, jag fick skippa både jobbfest och häng med syster och syskonbarn och så klart var framför allt det sistnämnda synd. Men jag hann ändå säga ett snabbt hej och konstatera att det nu gick att på riktigt kommunicera med den lilla personen som liksom skämtade (?) och skojade tillbaka vilket var så fint och gulligt. 

På jobbgrejen jag var på och som var den egentliga anledningen till att jag var i Stockholm fick jag bland annat lyssna till Jenny Rogneby, en deckarförfattare jag inte har läst men som jag blev väldigt nyfiken på. Alltså, coolhetsnivån när hon pratade om sitt jobb som "criminal investigator" (intervjun var på engelska eftersom publiken var internationell) och vad hon hade lärt sig av att hålla tuffa förhör? Kanske det coolaste jobbet jag kan tänka mig. Och jag är inte alls påverkad av deckarserier och böcker, jag förstår inte vad ni menar. 

Förutom att jag är sjuk så känner jag mig just nu väldigt inspirerad till... jag vet inte riktigt vad, men jag har sått några frön och googlat bröllopsklänningar (OBS! inte till mig själv!) och har någon slags känsla av att jag vill pynta och fixa och göra saker fina. 

Jenny Rogneby pratar med Camilla Läckberg