Den senaste tiden har det i bloggar och sociala medier förekommit irritation över när människor som inte är direkt berörda av tragedier försöker vinkla det personligt, t.ex. genom att säga att de hade tänkt besöka x eller y men ångrade sig, eller att de befann sig på z dagen innan. Jag kan förstå irritationen om det handlar om någon som använder en tragedi för att framhålla sig själv, det tycker jag också är osmakligt, självklart är det mycket värre för dem som är direkt drabbade.
Men jag kan också förstå reaktionen, för är det inte så vi gör när vi försöker begripa något fruktansvärt? Genom insikten att det faktiskt hade kunnat drabba oss - vi är chockade och tacksamma över att vi skonades samtidigt som vi känner sorg över dem som har drabbats. Jag tänker att det är komplicerade känslor, kanske handlar det snarare om att sociala medier inte är det bästa forumet för alla att bearbeta chockartade upplevelser i, jag vet inte.
Glad blir jag i alla fall av att vakna upp till nyheten om att Sannfinländarna har backat 25% ute i kommunerna och att De Gröna gjorde sitt bästa val hittills. På något sätt ska det gå att befinna sig i världen den här veckan också, trots allt som har hänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar