tisdag 4 april 2017

Små frön som gror

Jag undrar varför jag alltid blir så förvånad över att det är mycket att göra när det är vår då det alltid är så. Kanske så att nästan alla helger framöver är fullplanerade, eller inte riktigt, men ni vet den där känslan när man inser att det finns EN dag under hela våren då man inte har planer? Det går ju inte att motstå då det händer så många roliga saker och efter en seg vinter törstar man efter att det ska hända någonting. 

Vad händer mer? Jo, mina gröna fingrar vet inga gränser, så känns det i alla fall trots att jag misstänker att vår ljusa lägenhet snarare är orsaken till min odlingsiver eftersom allt växer så det knakar. Möjligen är detta något som jag har ärvt och lärt mig av min mor, men så fort vårljuset kommer fram numera är det som om jag flyger upp ur soffan och gormar ODLA ODLA VAD SKA VI ODLA TROR DU ATT DET FINNS FRÖN PÅ WILLYS och nej det gör det så klart inte, men nu har jag sått sallat, rucola, rädisor, thaibasilika och... det var väl typ det. Sådde fröna i söndags och redan idag går det att se något smått och grönt som tittar upp ur jorden. 

Den här dagen har gått så fort, den började med att jag satt med en trög dator på jobbet och sedan pratade med IT-support i över en timme medan tiden rann mellan fingrarna för allt det där andra som jag egentligen borde ha gjort hann jag ju inte alls med. Sen cyklade jag via bibban och hämtade en bok som Cyklisten hade reserverat i mitt namn, joggade en vända och lagade sjukt god mat (purjolöksplättar med persilja och kanel, koriander och annat gott i) och det var den dagen. Hyfsat för att vara en tisdag ändå.

 

Inga kommentarer:

Ett hopp till en vår

Det är som det brukar vara, månaderna segar sig fram tills de inte gör det, tills de tar ett skutt och barnet plötsligt frågar när är det so...