måndag 19 juni 2017

Äntligen

Det är sommarvarmt nu men på jobbet har vi luftkonditionering så jag att låtsas som att det bara är soligt utanför och att jag inte missar årets somrigaste helg. Men sen när jag cyklar hemåt och blir alldeles genomsvettig när jag promenerar upp för den sista backen, då tänker jag på att det ska bli kallt nästa vecka. Väl hemma förhör jag mig om vad Cyklisten har gjort medan jag har jobbat och sen säger jag:

"Ska vi åka och bada?" och ler mitt största snälla snälla snälla leende.

Inte för att jag inte skulle kunna åka ensam, men det är så klart trevligt med sällskap. Särskilt som det är årets första riktiga havsbad. Då behöver man ett vittne. Så vi susar iväg på cyklarna och jag hinner tänka att är det inte lite sval vind men när vi kommer fram är jag svettig igen och när jag kliver från badstegen ner i vattnet är det inte ens kallt. Jag simmar flera tag, dyker och förvånas som vanligt över hur otroligt salt det är, guppar omkring och tittar på segelbåtarna där ute och det är som om något bosätter sig i min kropp. Sommaren och frihetskänslan. 

Inga kommentarer:

Ett hopp till en vår

Det är som det brukar vara, månaderna segar sig fram tills de inte gör det, tills de tar ett skutt och barnet plötsligt frågar när är det so...